Kerstin ekman ny bok
Kerstin Ekman har brukt 60 år på å kjempe med alle sine litterære krefter for dette, og mens hun gjør det, skriver hun i folkelige litterære sjangere som krim, eventyr og historiske romaner. Har du hatt en ambisjon om noe mer enn å skrive en bok om litteratur denne gangen, et ønske om å bidra i miljøkampen? – På en måte, ja. Kerstin Ekman — som i dagarna fyller 90 år — är aktuell med en ny bok. Den argentinske författaren Jorge Luis Borges brukade hävda att de böcker han läst var viktigare för honom än de han själv skrivit.
Jag tror inte att det var koketteri. Lektyren definierar oss och blir redan i unga år en del av den egna identiteten. När Kerstin Ekman nu utkommer med en samling betraktelser kring den litteratur som präglat henne är det därför ett slags förklädda memoarer. I 24 kapitel avhandlas här klassiker som Odysséen och Krig och fred , men också författarskap som fallit i glömska Herman Bang eller romaner av det slag som sällan omskrivs i dag Hjalmar Bergmans Vi Bookar, Krokar och Rothar.
Titt som tätt lyfter Kerstin Ekman blicken från boksidorna och betraktar den hon var när hon första gången läste Homeros eller Moa Martinson. Mellan raderna blir det en betraktelse över tidens gång och ett Sverige i förvandling. Kerstin Ekman är aldrig nostalgisk, snarare på ett ömsint vis en smula kärv, men dröjer gärna vid fenomen och företeelser som gått förlorade. Miljöerna som tonar fram i de många återblickarna är svenska småstäder eller enskilt belägna hus på landet; ett folkhem där representanter för någon religiös sekt fortfarande kan knacka på dörren, tränga sig in och kräva utrensning av snusklitteratur som Eyvind Johnsons Hans nådes tid ur bokhyllorna.
Om det finns en röd tråd består den kanske av tanken att väggarna mellan inre och yttre verklighet är tunnare än vi tror. De böcker vi läser påverkar vår blick på platserna där vi rör oss och tvärtom — hur vi uppfattar Selma Lagerlöf eller Tolstoj bestäms av de egna erfarenheterna, av omgivningen vi vuxit upp med.
Kerstin Ekman fyller 90 år – firar med bok om sin egen läsning
Men när Kerstin Ekman får fatt på Eyvind Johnsons tidiga roman Minnas börjar hon läsa hemstaden på ett nytt sätt. Under läsningen stryker jag ideligen under, bläddrar tillbaka, letar paralleller mellan det hon skriver om Ibsen och om Thomas Mann. Allt är oavlåtligt spännande, medryckande, njutbart också för att Kerstin Ekman skriver som hon gör: på en gång lakoniskt, komprimerat och associativt; en stil som lyckas vara sträng och uppsluppet utsvävande samtidigt.
Men det som engagerar mig allra mest är nog stridbarheten som blossar upp lite varstans. Dansken Herman Bang var kring förra sekelskiftet läst och beundrad runtom i Europa och därför ständigt utsatt för avund på hemmaplan. Kerstin Ekman lyfter fram homofobin och personangreppen som drabbade honom, och det finns en lidelse där, ett rättvisepatos, som smittar av sig på läsaren, och det spelar ingen roll att det är mer än hundra år sedan Bang råkade illa ut, det är fortfarande fel — och hon upprättar honom.
Eller inbjuder oss att delta i återupprättandet. Konkret slänger hon en bok av Nobelpristagaren Johannes V. Jensen i soptunnan när hon inser vilken dynga han skrivit om Bang. Samma sak sker i kapitlet om Moa Martinson, på en annan nivå också när hon kärleksfullt återger poeten Czesław Miłosz enda roman, Issadalen. Litteraturen, det är kanske kvintessensen, är en bro mellan då och nu. Det som hände i går pågår fortfarande, Odysseus är på väg hem till sin ö och Peer Gynt dansar med trollen.
Kerstin Ekman aktuell med ny bok: ”Ett slags förklädda memoarer”
Det är en njutning när Kerstin Ekman berättar om deras äventyr. Lyssna på artikeln. Hämta fler.