Barn med ambivalent anknytning
Redogör detaljerat för hur barn med olika kategorier av anknytning agerar under lek, separation och återförening i observationsmetoden "strange situation." (OBS! Alla tre delarna (lek, separation och återförening) ska finnas med i ditt svar. Barn är naturligt nyfikna på sin omvärld. Är barnet tryggt vågar det upptäcka och utforska omvärlden. På det viset lär de sig att umgås med andra och utvecklar sin känslomässiga och intellektuella förmåga.
Anknytningen, det vill säga samspelet mellan förälder och barn, spelar stor roll för barnets fortsatta utveckling såväl känslomässigt som intellektuellt. Forskning visar att barn med otrygg anknytning i större grad har svårigheter i kamratrelationer och problem med utagerande beteende i förskoleåldern och den tidiga skolåldern. Anknytning innebär att det finns starka känslomässiga band mellan människor som känner tillit till varandra.
För att bli en trygg individ med god självkänsla och för att i framtiden själv kunna utveckla trygga och kärleksfulla relationer är det för ett barn nödvändigt att ha trygg anknytning till minst en person. Att ha anknytning till någon innebär att man tycker om och att man känner förtroende och tillit till varandra. För ett gott föräldraskap är det grundläggande att barnet upplever att det kan lita på sin förälder. Anknytningens viktigaste byggsten är att relationen mellan barn och förälder präglas av förutsägbarhet, stabilitet och att man tycker om varandra.
Varken kön eller biologiskt släktskap spelar någon roll när det gäller att knyta an. Vi är alla utrustade för att kunna ta emot ett litet barn. Barnet kan knyta an till fler än en person, men inte hur många som helst. Om vårdaren ofta byts ut finns inte förutsättning för att skapa en relation präglad av tillit och förutsägbarhet. Utöver föräldrar är det vanligt att barnet knyter an till syskon och far- och morföräldrar. Anknytningsrelation kan även uppstå till förskolepedagoger eller andra personer som ofta passar och träffar barnet.
Barn som har en trygg anknytning litar på att föräldern eller den som huvudsakligen tar hand om barnet finns där för barnet och hjälper barnet i svåra och skrämmande situationer. Som vuxna har de lätt att fungera i långvariga relationer. De har lätt att komma nära andra människor men trivs också bra i sitt eget sällskap. Barn med otrygg-undvikande anknytning förväntar sig att bli bortstötta och avvisade när de behöver hjälp och stöd.
Därav lär de sig tidigt att inte söka stöd och närhet utan försöker klara sig själva. De känner inte efter utan tänker sig istället fram till svar. Som vuxna fungerar de ofta bra i mer ytliga relationer och är omtyckta.
Anknytning
I nära relationer håller de däremot distans och kan vara svåra att komma inpå livet. När de upplever krav på närhet drar de sig oftast undan. Barn med en otrygg-ambivalent anknytning har ofta erfarenhet av att ibland bli omhändertagna och ibland avvisade när de söker tröst och hjälp. Detta resulterar i en osäkerhet som bidrar till att barnet upplever separationsångest och rädsla. Barn med detta anknytningsmönster är i stor utsträckning känslostyrda.
Som vuxna uppfattas de oftast som kreativa personer som har nära till sina känslor. Vad gäller nära relationer kan det hända att de skrämmer iväg människor med sin starka önskan om närhet. Hos en del är rädslan att bli övergiven så stark att de istället undviker nära relationer. Det här anknytningsmönstret är inte lika vanligt som de tre ovan. Ett barn med otrygg-desorganiserad anknytning har oftast växt upp med fysisk eller psykisk misshandel.
Anknytningsmönstret kan också utvecklas hos barn som har föräldrar med svåra erfarenheter från sin egen barndom och som gör att föräldrarna inte kan tolka sitt barns signaler på rätt sätt. De kan exempelvis bli rädda eller arga när barnet gråter vilket gör att barnet kan uppleva föräldrarna som skrämmande och hotfulla samtidigt som barnet ändå behöver knyta an till dem. I vuxen ålder leder detta anknytningsmönster i de flesta falla till svåra relationsstörningar.
Behov av professionell hjälp är stor för att förändra detta mönster.
Ur ett biologiskt perspektiv handlar anknytning om att barnet inte skall riskera att bli övergiven — och dö. Det är från början inlagt i barnet att vara följsam mot sina föräldrar för att ha så stora chanser som möjligt att överleva.
Barns anknytning – Tips för en trygg och stabil relation
Anknytningen kan på det sättet ses som ojämlik. Barnet är för sin överlevnad helt beroende av den vuxna medan den vuxna har möjlighet att i vissa lägen prioritera annat före barnet. Då anknytningen är livsavgörande för barnet så kommer barnet att fortsätta söka närhet hur den vuxna än beter sig mot sitt barn. Om barnet skiljs från sin vårdare kan det leda till ångest hos barnet. Om separationen blir långvarig kan det också leda till protester, att barnet blir förtvivlat och till sist drabbas av uppgivenhet och apati.
För de allra flesta barn finns det fler anknytningspersoner som kan turas om att ta hand om barnet vilket gör att separationer som ovan kan undvikas.