Långvarig arbetslöshet
En ny rapport från SCB:s arbetskraftsundersökningar (AKU) visar att långtidsarbetslösheten bland personer i åldern 20–64 år ökade kraftigt i samband med pandemin och har hittills inte kommit ned till tidigare nivåer. En betydande del av ökningen har skett bland utrikes födda, och i synnerhet bland kvinnorna. På SCB använder vi kakor för att webbplatsen ska fungera och för mätning så att vi vet hur den används.
Mätningarna används för att göra förbättringar i innehåll, design och upplevelse. Matchningsproblemen på arbetsmarknaden fördjupades av coronapandemin, som har påskyndat en långsiktig strukturomvandling mot mer kvalificerade jobb. Långtidsarbetslösheten är högst bland personer med lägre utbildning, i synnerhet bland utrikes födda. Dessa grupper samt äldre har lägre jobbchanser och får oftast osäkra anställningar.
Långvarig arbetslöshet är kostsamt både för samhället och individen, och utgör en utmaning på den svenska arbetsmarknaden. För samhället blir det kostsamt när personer inte arbetar och därmed inte bidrar till en större produktion och finansiering av den offentliga sektorns utgifter. För individen innebär en längre tid utan arbete ofta försämrade möjligheter att få ett arbete. Dessutom finns negativa hälsokonsekvenser, framför allt kopplade till psykisk ohälsa, som kan bli allvarligare med längre arbetslöshetstid.
Statistik över antal långtidsarbetslösa, det vill säga individer som varit arbetslösa i minst 27 veckor, visar att nivån är förhållandevis hög sett i ett historiskt perspektiv.
Fjärde kvartalet uppgick antalet till personer i befolkningen mellan 20 och 64 år, vilket motsvarar 2,6 procent av arbetskraften. Långtidsarbetslösa utgör ungefär en tredjedel av samtliga arbetslösa, och denna andel har varit stabil över tid med undantag för pandemin då den var något högre. Sett över tid så ökade antalet långtidsarbetslösa som en konsekvens av finanskrisen — och minskade sedan gradvis fram till , men utan att återhämta sig fullt ut.
Långtidsarbetslösheten ökade därefter i samband med pandemin och var som högst under tredje kvartalet I takt med att restriktioner lättade återhämtade sig arbetsmarknaden, men långtidsarbetslösheten kom inte ned till nivåerna innan pandemin. Statistik från de senaste tre kvartalen visar att såväl antalet som andelen långtidsarbetslösa nu stiger igen. Långtidsarbetslöshet har drabbat vissa grupper mer än andra.
En sådan grupp är personer med låg utbildning. Under pandemin mer än fördubblades antalet långtidsarbetslösa som andel av arbetskraften bland personer med förgymnasial utbildning, och detta från redan höga nivåer. Gruppen långtidsarbetslösa med förgymnasial utbildning består till största delen av utrikes födda. Möjliga förklaringar till ökningen är att en hög andel av dessa personer arbetar i den privata tjänstesektorn, såsom hotell och restaurang, som drabbades hårt av pandemin.
Utrikes födda är dessutom överrepresenterade bland personer med tidsbegränsade anställningar, som vanligtvis drabbas först när konjunkturen viker. Under ökade antalet långtidsarbetslösa bland eftergymnasialt utbildade. Fjärde kvartalet var nivån ungefär lika hög som under pandemin för denna grupp. Det kan tolkas som en följd av den efterföljande lågkonjunkturen i samband med Ukrainakriget, stigande räntor och hög inflation.
En möjlig förklaring till en mer gynnsam utveckling under bland de med lägre utbildning kan vara en fortsatt återhämtning från pandemin. Ekonomiska kriser kan medföra så kallade persistenseffekter. Det innebär att arbetslösheten inte enbart är hög under krisen när efterfrågan är låg, utan att den dröjer sig kvar på en högre nivå också efteråt. Effekterna uppstår till följd av att lång tid i arbetslöshet kan minska de arbetslösas kunskaper, förmågor och kontakter som gör det svårare för dem att hitta nya jobb när efterfrågan på arbetskraft åter stiger.
Detta kan till viss del förklara varför antalet långtidsarbetslösa inte fallit tillbaka till nivåerna innan pandemin.
Kakor på scb.se
Dessutom fanns en matchningsproblematik på den svenska arbetsmarknaden redan före pandemin, med många arbetslösa trots en hög efterfrågan på arbetskraft. Det hänger ihop med att förhållandevis många av de arbetslösa är lågutbildade samtidigt som det finns relativt få lågkvalificerade jobb. Denna matchningsproblematik förstärktes i samband med pandemin. För personer som gjorde inträde på arbetsmarknaden under pandemin minskade även antalet ingångsjobb.
Pandemin har även påskyndat en strukturomvandling där det ställs högre krav på kompetenser som exempelvis digitala kunskaper. Den långsiktiga trenden visar att sysselsättningen stadigt ökat inom de mest kvalificerade yrkeskategorierna samtidigt som den minskat bland yrken med lägre kvalifikationskrav, i synnerhet sedan pandemiåren. Minskningen är tydligast inom den näst lägsta nivån i SSYK-skalan där kvalifikationskraven ofta motsvarar en gymnasial utbildning.
Denna utveckling kan beskrivas som en jobbpolarisering där andelen jobb med högst kvalifikationskrav ökar, medan jobben som kräver gymnasial nivå blir färre. SSYK kan delas in i fyra kvalifikationsnivåer där man ser till den formella utbildningen som är normal för yrket. Det som menas är de kvalifikationer som arbetet kräver, inte de kvalifikationer som den arbetstagare som utför arbetet har.
Långtidsarbetslöshet
Kvalifikationskrav för nivå 1 är elementär utbildning på grundskolenivå, vilket innebär inga eller låga formella krav. För nivå 2 är det utbildningar på gymnasial nivå samt eftergymnasiala utbildningar kortare än 2 år. Nivå 3 innebär kvalifikationskrav på praktiska eller yrkesspecifika eftergymnasiala utbildningar om 2—3 år och motsvarande för nivå 4 är teoretiska eller forskarförberedande eftergymnasiala utbildningar samt forskarutbildningar om minst 3 år, normalt 4 år eller längre.