Rengöra greppbräda gitarr
Använd en gammal tandborste för att rengöra dina band och brygga. Om du har spelat gitarr ett tag, borde du ha märkt att din greppbräda får ett lager av damm på ytan. Detta lager av sand är en blandning av svett från dina fingrar och damm i atmosfären. Lyckligtvis är detta damm lätt att rengöra. Detta kan få flera olika trista konsekvenser. Om gitarren utsätts för hög luftfuktighet sväller trät. Oftast sväller ebenholtsen i greppbrädan mer än halsmaterialet.
Dels är ju greppbrädan olackerad och dessutom, som sagt, av ett torrt oroligt träslag. Resultatet blir som om greppbrädan vore en bimetall: att halsen böjer sig bakåt, stränghöjden minskar, bandrassel kan uppstå både vanligt rassel och s. Om gitarren utsätts för torka uppstår givetvis det omvända. Halsen kan böja sig mer framåt med högre stränghöjd som resultat. En annan sak som händer vid torka är att bandändarna börjar sticka ut vid kanten av greppbrädan.
Om det bara är lite kan man oftast räkna med att det försvinner om man bara ser till att gitarren får fukt igen men ebenholtsbrädor har en tendens att krympa över lång tid, även om man försöker hålla koll på luftfuktigheten.
Återstår då bara att fila ner bandändarna och polera lacken på sidan av greppbrädan om den blivit skadad. En tredje skada som kan uppstå om greppbrädan krymper är sprickor, både i greppbrädan i sig själv samt i locket tätt intill greppbrädan. Sett i ljuset av dessa tre problem, bakåtböj, utstickande bandändar och sprickor, är det en ganska självklar åtgärd att försöka bromsa ebenholtsens fuktrörelse genom att olja greppbrädan.
Åtminstone i teorin borde en oljad greppbräda vara mindre benägen att ta röra sig vid ändrad luftfuktighet. Men hjälper det verkligen? Och kan oljan ha andra konsekvenser? Jag ska berätta om några gitarrer vars historia tydligt visar att ebenholts är speciellt. Fall nr.
Gitarrunderhåll – Tips & Guide för Underhåll av Gitarr
Jag byggde den till mig själv och är en av de få gitarrer jag gett ett namn: El Domingo — Söndag. Det är en flamencogitarr i gran och cypress. Greppbrädan är givetvis av ebenholts. I detta fall vet jag att trät borde varit ordentligt torrt eftersom jag köpte greppbrädan och byggde gitarren I trettton år har ebenholtsen fått torka i min klimatkontrollerade verkstad. Efter att greppbrädan limmats på halsen fick den torka flera veckor innan jag riktade upp den och bandade.
Gitarren är min arbetsgitarr. Det vill säga, jag har den framme i verkstaden, nära till hands för att spela i småpauserna, medan limmet värms m. I rimlighetens namn borde den vara ganska stabil eftersom den ju förvaras i klimatreglerad lokal och samma klimat den faktiskt byggdes i, men i själva verket har bandändarna fått filas ner vid två tillfällen. Greppbrädan krymper fortfarande, även om det inte är mer än en antydan av utstickande bandändar.
Miguel var gitarrbyggare av andra generationen så hans trälager var uråldrigt, något som José drar växlar på i sin marknadsföring. Nåväl, jag köpte alltså en gitarr av José Rodriguez byggd med trä från Miguel Rodriguez. Gammalt trä, krympt ebenholts, tänkte jag, men vad jag bedrog mig, för gitarren hade inte hunnit mer än hit förrän den började få vassa bandändar. Redan under sitt första halvår hos mig utvecklade den sprickor i greppbrädan, trots gitarrfuktare, och bandändarna sticker numera ut rejält.
Jag ska reparera denna gitarr så fort som jag får tid över, men tills dess kan vi ju fundera över några saker.
Greppbrädan, ska den verkligen oljas?
Kanske blev jag lurad angående träts ålder. Kanske byggdes gitarren under en fuktig period i Cordoba och utan klimatkontrollerad verkstad. Kanske borde jag använt fler gitarrfuktare. Kanske hade greppbrädan klarat sig om jag oljat trät. Jag vet inte, men i vilket fall som helst finns det två olika sätt att reparera den spruckna greppbrädan. Den ambitiösa arbetskrävande och dyrbara metoden är givetvis att byta greppbräda, men det är ett omfattande arbete.
Den lite mer rimliga metoden, sett till kostnaden, är att fylla sprickorna med ebenholtsdamm och sedan dränka in dammet med tunnt flytande superlim. Men, hur bra blir en sådan limning om trät är indränkt med olja? Vi hamnar alltså i någon slags Moment 22 situation. Ebenholts som oljas är mindre benägen att torka ut och spricka, men ebenholts som spricker är svårare att reparera om den är oljad. Olja eller inte olja?
Jag vågar inte komma med rekommendationer till någon. Jag vet inte själv.