Hur lång är bohemian
Du kan uppskatta hur lång person kommer att växa genom att jämföra deras föräldrars längd. Exakt personlängd kan jag inte förutsäga med säkerhet, men den mest framträdande faktorn i framtida längd är barnets föräldrars längd. Det här är ett onlineverktyg som beräknar din uppskattning av din längd beroende på olika faktorer. Filmen Bohemian Rhapsody smakar däremot just förutbestämd och förutsägbar.
Bohemian Rhapsody 40 år – en osannolik hit tre gånger om
Själv hade jag ändå kunnat förlåta mycket av det, om man som motvikt hade lyckats blåsa liv i filmens musik. Men mera om det senare. Londonbandet Queen grundades och växte småningom till historiens allra bäst säljande rockgrupper, man räknar med över miljoner sålda album.
Låtar som We will rock you och We are the champions lär dessutom vara bekanta för, ja, mer eller mindre alla, och Freddie Mercury själv hör till rockhistoriens absolut mest kända frontfigurer — den blyga homosexuella invandrarkillen som hörde till rockvärldens första AIDS-offer. Mercurys sjukdomshistoria lämnas för all del så gott som helt utanför filmen. Annars går man igenom Mercurys historia kronologiskt, allt från och hans tråkiga jobb som flygfältspersonal i London och problematiska hemmaförhållanden där han protesterar mot pappans krav på traditioner.
Hans föräldrar hade sina rötter i Indien, men själv växte han upp på Zanzibar och i Indien, tills han som 16 flyttade med familjen till England där han inte precis kände sig hemma. Han var ju på alla sätt fel; hans tänder sticker ut, hans icke-vita hud väcker oönskad uppmärksamhet. Och så blir filmen i hög grad en historia om hur en kille som inte känner sig hemma någonstans desperat jagar en utväg.
Det gäller inte bara Mercury, utan hela bandet. Sådana oneliners är filmen fylld av, statements som då de blir för många gör manuskriptet både övertydligt och klumpigt och får dialogerna att smaka papper så gott som filmen igenom. Då hjälper det inte ens att skådespelarna gör ett gediget trovärdigt jobb — speciellt Rami Malek känd för sin roll som Mr. Robot som Mercury är riktigt bra. Han gestaltar bestämt men ändå försiktigt killen som är blyg och osäker utanför scenen, men agerar världshärskare då han förvandlas till artisten.
Som musikälskare är jag ändå mest besviken på hur filmen gestaltar Queen live. Skådiskvartetten är för all del tillräckligt lika sina förebilder, och man har jobbat bra med att återskapa bandets visuella uttryck, allt från kläder och spelstil till rörelsemönster. Ändå får livesekvenserna liksom aldrig liv. Det är omöjligt att inte jämföra med färska A Star is Born , där jag imponerades av hur regidebutanten Bradley Cooper och hans team lyckades jaga fram den hetsigt laddade livestämningen på ett sätt som smakade på riktigt.
Problemet handlar om att livesekvenserna inte känns på riktigt, och att man dessutom aldrig vågar ge dem tillräckligt med tid. Istället ges mycket utrymme åt äventyr i inspelningsstudion, scener som blir hela filmens mest underhållande. Då blir det lössläppt, lite bråkigt, lite perfektionistiskt, och på ett fungerande sätt informativt. Däremot får man vänta två timmar på att livemusiken ska ta eld. Det sker då vi i slutet av filmen återvänder till Live Aid-konserten på Wembley i London.
Scenen är en exakt kopia av Live Aid-scenen, uppbyggd på ett övergivet flygfält. Tillsammans med ett par hundra digitala artister har man sedan med hjälp av gamla fotografier och minnesbilder återskapat konsertmiljön Wembley, inklusive livestämningen. Men också där vågar man ändå inte fullt ut lita på musikens kraft. Det skulle räcka med att hålla kameran vid bandet och den så energiska Rami Malek som gör ett riktigt bra jobb då han gestaltar Freddie Mercurys oerhörda liveenergi.
Istället klipper man hysteriskt ofta in närbilder på extatisk publik, på tårfyllda backstagevänner, eller pubpublik som klappar takten. Det blir som manuset; övertydligt på ett sätt som sänker stämningen, som om man så desperat ville vara säker på att alla ska förstå hur stort och viktigt bandet var för den samtida publiken. Ett kapitel för sig är hur Freddie Mercurys homosexualitet och extatiskt utflippade fester görs, det kunde vara värt en helt egen artikel.
Bohemian Rhapsody (film) – Wikipedia
Kanske har det att göra med att man valt att göra filmen så barnvänlig som möjligt - i Finland har filmen ingen åldersgräns. På något sätt känns det som om man aldrig vågat, eller fått, berätta Freddie Mercurys historia fullt ut. Det sägs att Queen-gitarristen Brian May vakat över manuskriptet som en hök, det sägs att han tvingat in en större roll för bandet. Live Aid blir hur som helst en praktfylld final.
Då smakar det äntligen rocknroll. Först dagen innan hade han officiellt bekräftat att han bar på AIDS. Han blev 45 år gammal. Hoppa till huvudinnehåll. Kanske lovar man för mycket. Öppna bildvisare. Läs som följande Läs som följande.