Varför flyter potatis i sockervatten
Varför? I glaset med kranvatten transporteras vatten in i potatisen, eftersom den har en högre saltkoncentration och därför också lägre vattenkoncentration än det omgivande kranvattnet. Potatisen fylls av vatten och hårdnar. Inledning Syfte och frågeställning. Syftet med den här experiment är för att kunna se, förstå och förklara hur Osmos fungerar. Vid att använda olika vätskekoncentrat med godis och potatis kommer detta experimentet att bevisa diffusionen mellan de olika molekyler som ligger på varje sida av membranet till en cell.
Att godis smakar gott är nog dem flesta eniga i.
Osmos påverkan på potatisstavar i saltlösning
Den söta smaken man får från godiset kommer från socker. Men vad händer när godis blir placerad i olika vätskelösningar, som vattenlösning och sockerlösning? Och vad händer med potatisen som redan innehåller mycket vatten i sina celler? Vilken effekt får den av att ligga i salt-, sockerlösning eller vanlig vattenlösning? Genom att utföra två olika och enkla experiment vill frågan om fenomenet Osmos bli taget på test.
Experimenten kommer även att kunna förklara varför Osmos är essentiell för människor. Hypotes I den här rapporten kommer följande hypotes att bli undersökt: Hypotes 1: Man kan förstöra en godisbit med att placera den i olika vätskekoncentrat. Hypotes 2: Om en godis har mycket socker i sig och placerats i en sockerlösning förekommer inte Osmo och godisbiten kommer att ha samma utseende. Hypotes 3: Om en potatis innehar mindre salt än vad omgivande vattenlösning har kommer den att ta till sig salt för att jämna ut koncentrationsskillnaderna.
I år presenterade Peter D. Mitchell Teorin om chemiosomotic hypotesen Osmos Weber och Preblle, Osmos är ett fenomen som är en form för diffusion där förflyttning av molekyler flyttar sig från en mer koncentrerad miljö till en mindre koncentrerad miljö för att utveckla jämnhet. Diffusion förekommer automatisk och behöver inte extra energi för att verka. Osmos däremot, är lite annorlunda. Här till exempel transporteras vattenmolekyler genom ett ¨semipermeabelt¨ cellmembran från områden med fria vattenkoncentrationer till områden med lägre vattenkoncentration.
Vad händer med en potatisbit i saltvatten?
Vätskan som omger cellen har fler fria vattenkoncentrationer än själva cellen och kallas för hypotonisk lösning. Detta medför till att vattenmolekyler trängs in i cellen över tid och om skillnaden är stor då växer cellerna tills dem spricker. Motparten av Hypotonisk lösning kallas för Hyperton lösning. Hyperton lösning innebär att cellen har mer fria vattenmolekyler och därmed börjar cellen att minska och vid en stor skillnad kan cellen torka ut.
Den sista formen för lösning som förekommer vid Osmos kallas för Isoton lösning. Isoton lösning utgörs en jämn balans mellan cellen och vätskan runt om cellen. När en vattenmolekyl transporteras in i en cell kommer en annan vattenmolekyl att lämna cellen, detta behöver inte ske direkt. På så sätt producerar cellerna en jämn balans mellan sig. Experimentet här startade med att markera upp glasen från 1 till 5. Varje glas ska innehålla 3 dl av 3 olika typer av vätska, alltså olika lösningar.
Det vill säga att 0,6 dl socker blandades ihop med 2,4 dl varmt vatten till vardera glas 1 och 5, och svalnade. Experimentet använde varmt vatten till sockervattnet på grund av att socker löser sig bättre med varmt vatten än kalt vatten.
Här användes också 0,6 dl salt blandad ihop med 2,4 dl vatten. Glas 3 och 4 fylldes bara med 3 dl kalt kranvatten. För att resumera glasen och de olika vätskelösningarna: glas 1 sockerlösning, glas 2 saltlösning, glas 3 kalt kranvatten, glas 4 kalt kranvatten, och glas 5 sockerlösning. Det här experimentet använde två gelégodisbitar i from av gröna råttor som var lika stora. Innan godis råttorna blev placerad i vardera glas 4 och 5, blev dem mättad.
Råttorna hade en storlek på 5,8 cm. Därefter blev glasen placerad i ett kylskåp i 24 timmar och godis råttorna blev mättad på nytt. För glas 1, 2 och 3 blev en potatis skalad och hakad till tre potatisstavar med storlek på 50mm x 10mm x 10mm. Därefter blev varje potatisstav placerad i vardera glas 1, 2 och 3. Genom tre olika tidsperioder, 20min, 40 min och 1 timme, blev potatisarna mäta men en linjal igen.
Under experimentets gång blev potatisstavarnas utseende observerad genom tre olika tidsperioder från tre olika vätskelösningar. Potatisstavarna hade en mättning på 50mm x 10mm x 10mm innan dem blev placerad i dem tre olika vätskelösningarna socker-, salt-, och kranvatten lösning se figur 1a, 1b, och 1c. Efter 20 min blev det observerad en effekt på potatisstavarna som låg i saltlösningen och kranvattnet.