Tidvatten i sverige
Tidvatten är ett fenomen som upprepar sig med stor regelbundenhet. Det uppstår på grund av solens och framförallt månens dragningskraft på jorden. Höjden på tidvattnet runt Sverige är liten, några decimeter längs Västkusten och enbart ett fåtal centimeter i Östersjön. Nordsjön är ett randhav till Atlanten och ligger på den nordvästeuropeiska kontinentalsockeln. Till Nordsjön räknas Skagerrak. Nordsjön sammanhänger med resten av Atlanten genom Engelska kanalen samt Pentlandsundet och åtskilliga öppningar mellan Orkney - och Shetlandsöarna.
Mellan Shetlandsöarna och Norge övergår Nordsjön genom en bred öppning i den subpolara bassäng, som allmänt kallas Norska havet. Östersjön sammanhänger med Nordsjön genom Öresund , Kattegatt och Skagerrak.
Därför har vi så lite tidvatten i Sverige
Nordsjöns stränder har från äldsta tider varit bebodda och är ett av de mest trafikerade farvattnen på jorden. I en kilometer bred strimma längs Nordsjöns södra strandlinje bor 80 miljoner människor. I belgiska och holländska havsnära regioner är befolkningstätheten omkring 1 invånare per kvadratkilometer. Mellan Hamburg och Bryssel etablerade sig många stora industrier, bland annat tung industri. I havet finns numera över oljeplattformar som till största delen tillhör Norge.
Tjocka, dimma och regn förekommer under alla årstider. Havsfloran och —faunan är mycket rika, och flera fiskarter, såsom torsk , sill , hälleflundra och sjötunga , är föremål för intensiva fisken. Mycket av den torsk som säljs i Sverige fiskas i Nordsjön. Namnet Nordsjön har sitt ursprung i en variant av tyska som talades under medeltiden av de folkslag som vid denna tid bodde vid Nordsjöns sydöstra strandlinje, till exempel friser.
Även för de tyska städerna som var sammanslutna i Hansan var havet beläget i norr och Östersjön i öst. I samband med kartor från Hansan spreds namnet över hela Europa.
Vad är våg- och tidvattenkraft och hur fungerar det?
I Danmark som ligger öster om Nordsjön används även idag namnet Vesterhavet så väl som Nordsøen. Nordsjön är ett relativt gammalt hav som i sin ursprungliga form existerade för miljoner år sedan. Sedan dess har havet genomgått olika förändringar. Den slutgiltiga nedflyttningen av Nordsjöns bäcken skedde under tertiär. Först vid slutet av senaste istiden för cirka 10 år sedan hade havet i stort sett dagens utbredning.
Även idag förändrar sig Nordsjön dynamiskt. Så höjdes havets vattenspegel under de senaste 7 åren med i genomsnitt 33 centimeter per sekel. Under det gångna århundradet höjdes vattenspegeln med 20 till 25 cm. Under de senaste istiderna var Nordsjön flera gånger täckt av is. I mellanliggande varma tider var stora delar av dagens kustlinje översvämmade. Under Weichselnedisningen var stora vattenmängder bundna som is då inlandsisen över Skandinavien var 3 km tjock.
Nordsjöns vattenspegel var därför meter lägre och kustlinjerna fanns km längre norrut än idag. Landförbindelsen mellan Storbritannien och Centraleuropa som fanns vid denna tid har fått namnet Doggerland efter Doggers bankar och var bebodd av människor. Ungefär för 8 år sedan öppnades Engelska kanalen igen och vid södra stranden bildades Vadehavet. Nordsjön är i genomsnitt 93 meter djup men den södra delen är inte djupare än 50 meter.
Dess areal är ca kvadratkilometer och volymen är ungefär 54 km 3. Sitt största djup har den i en utmed Norges södra kust löpande ränna, där djupet uppgår till meter. Vid Doggers bankar är djupet bara 13 till 37 meter. Dylika oregelbundenheter i sjöbottnen finns på flera ställen och kallas av engelska fiskare banks och pils. Längs kusterna av Holland, Belgien och Storbritannien finns ett stort antal grund och sandbankar, som löper nästan parallellt med stränderna och består av sand och grus, som floderna medfört och som sedan ordnats av tidvattnet.
Vadehavet sträcker sig från Den Helder i Nederländerna längs hela tyska kusten till Esbjerg i Danmark. Saltast är vattnet utanför norska kusten 32 till 35 promille och minst salt finns i Skagerrak och i Nordsjöns södra del 15 till 25 promille , där flera större floder rinner ut, såsom Elbe , Weser , Ems , Rhen och Themsen. Temperaturen på ytvattnet varierar i januari mellan 3 °C och 7 °C och i juli mellan 11 °C och 17 °C.
I södra delen av Nordsjön, där havet är jämförelsevis grunt, är bottenvattnet om sommaren föga kallare än ytvattnet, men längre norrut är det en betydlig värmeskillnad, uppgående vid Aberdeen till 6 °C och vid norska kusten till 9,5 °C. Nordsjön fryser aldrig helt men vid kustlinjerna har havet under särskilt kalla vintrar ett mindre istäcke. Den stora tidvågen från Atlanten delar sig, när den når Brittiska öarna, i två delar, av vilka den ena går genom Engelska kanalen, den andra norr om Skottland.
I medeltal utgör skillnaden mellan ebb och flod 3,3 meter, men vid nordvästlig storm stiger floden ända till 7 meter över den vanliga höjden.