Flyttfåglar pyssel
Att flytta eller inte flytta. arter av våra ca häckfåglar flyttar. Fördelar med att flytta är att de kommer till platser där det finns mat och där det inte är kallt. Nackdelar med att flytta är att det är mycket ansträngande och många faror lurar på vägen. Många fåglar återvänder aldrig, de dör under flytten. Duvor Columbidae är en artrik och välkänd fågel familj som förekommer i hela världen utom på Antarktis. Duvan var möjligen ett av de första djur som människan domesticerade.
Duvor varierar mycket i storlek. De största arterna är kronduvorna i släktet Goura , vilka förekommer på Nya Guinea och som nästan är stora som kalkoner , med en vikt på kilogram. De minsta är de amerikanska markduvorna i släktet Columbina , som inte är större än gråsparven , och väger så lite som 22 gram. Generellt har duvor litet huvud och kompakta kroppar, korta ben, kort hals och en smal och kort näbb.
Näsöppningarna täcks av en vaxliknande hud som kallas vaxhud. Deras vingar är stora och de har kraftiga vingmuskler. Familjen uppvisar en stor variation vad gäller fjäderdräkt. Fröätande arter tenderar att ha en dovare fjäderdräkt medan den fruktätande arterna tenderar att ha färggrannare dräkter. I övrigt är hanar oftast lite kraftigare och aktivare än honorna. Vissa duvor uppvisar även fjäderplymer eller andra ornamentala dräktdetaljer.
Duvor saknar gallblåsa. Duvor förekommer nästan överallt på jorden, dock inte i Arktis eller Antarktis. De har nått de flesta havsöarna. De flesta arterna bor i tropiska skogar och skogsland där de bor på marken eller i träd. Ytterligare tre arter har besökt landet tillfälligt: turturduva , större turturduva och den amerikanska arten spetsstjärtad duva. De går med en nickande gång. Den absoluta merparten av alla duvarter har för fåglar ett speciellt sätt att dricka.
De sänker ner näbben i vattnet och suger upp vätskan. Nästan alla andra fågelarter dricker genom att ta in lite vatten i munnen, och sedan luta huvudet bakåt så att det med hjälp av gravitationen rinner ner. En enda duvart, tandduva Didunculus strigirostris , dricker på samma sätt som de flesta andra fåglar.
Stannfåglar och flyttfåglar
Ett fåtal duvarter dricker inte alls, utan får sitt vätskebehov tillgodosett genom födan. Duvorna häckar i träd, bland klippor, på marken och vissa arter i närheten av människan. De lever i par som hjälps åt att bygga boet, ruva äggen och föda upp ungarna. De lägger vanligen två kullar med ägg per år. Duvorna matar sina ungar med så kallad krävmjölk , vilket är ett mycket näringsrikt ostliknande sekret som utsöndras i krävan hos föräldrarna.
Säd och frukt utgör den största delen av duvornas föda. I själva verket kan familjen delas upp i de fröätande arterna underfamiljen Columbinae och de fruktätande arterna de övriga fyra underfamiljerna. Columbinea äter vanligtvis säd som hittas på marken, medan arterna som äter frukt tenderar att födosöka uppe i träd. Det finns morfologiska anpassningar som kan användas till att skilja de två grupperna åt. Fröätande arter tenderar att ha tjocka väggar i muskelmagen, medan de fruktätande tenderar att ha tunna väggar.
De fruktätande duvorna har även korta tarmar medan de fröätande har längre tarmar. Fruktätande arter är kapabla att klamra sig fast i grenar och till och med hänga upp och ned för att nå frukten. Utöver frukt och säd jagar vissa arter insekter och maskar , speciellt arterna inom släktena Gallicolumba och Geotrygon. Atollfruktduva Ptilinopus coralensis är helt specialiserad på att jaga insekter och små reptiler.
Även sniglar, fjärilar och andra insekter utgör föda för vissa arter.
Flyttfåglar: hur, varför och vart?
Ämnesomsättningen påbörjas till viss del redan i huvudet innan födan når magsäcken. Denna familj är en högst sammanhängande grupp där ingen art visar på direkt släktskap med någon annan fågelfamilj eller vice versa. Tidigare placerades utdöda dronten och rodriguessolitären i den egna familjen Raphidae, men flera genetiska studier visar att dessa är djupt inbäddade i duvfamiljen. Ingen riktigt primitiv form av duvor har än så länge upptäckts i fossil form.
Det äldsta fossil man funnit är ifrån miocen i Frankrike och är av släktet Gerandia. Det har tidigare föreslagits att duvor är besläktade med flyghöns och papegojor , men man ansåg att likheten med den första familjen berodde på konvergent evolution och att den andra familjen föreslagits som släkting beror främst på den morfologiska likheten mellan papegojor och tandduva Didunculus strigirostris.
Troligast är dock att likheten beror på denna duvas specialiserade diet än på faktisk släktskap med papegojor.